Oh gud så hemsk jag skulle inte klara mig alls genom en sån grej.. starkt av dig att stå på bena efteråt.. stor eloge

#1 Mm, tack, det var en mktjobbig period, mest för min äldsta son som hade sett fram emot att få en lillebror.

Men, tro mig, det finns värre saker som kan hända.

#1 Ja de finns det absolut men ändå.. Tråkigt för den blivande storebron :( Har han fått ett småsyskon än??

Han fick tillslut en lillebror, Alvin, som föddes 7 nov 2007. Tyvärr avled han i akut lunginflammation dagen före julafton

Därav mitt inlägg att det finns värre saker som kan hända.

Vi funderar på att göra ett nytt försök, jag både vill och inte vill. Man har gått igenom 2 begravningar, vet inte om man kan leva vidare om det händer igen…

Jag har mina båda änglar på kyrkogården, i samma grav naturligtvis (syskon håller väl ihop?) samt 2 minneslådor i bokhyllan, som vi tittar i ibland.

Men gud nu grinar jag som jag vet inte vad..  Jag ser upp till dig du är min hjälte

nej, jag är ingen hjälte, men tack för de vänliga orden

Det är ingenting man önskar NGN, ibland när jag hälsar på pojkarna, ser jag andra "barn-gravar" och det är fruktansvärt…

Känns nästan värre att se andras än sina egna, jag tror att ens egna, ligger för nära inpå, man vill liksom inte acceptera.

När man ser andras gravar, känns det mer verkligt… Hm, svårt att förklara.

Den första tanken jag fick när Alvin gick bort var: Vad ska alla andra tro/tycka, vad GÖR hon med sina barn, eftersom dom bara dör…

Konstig tanke, men man känner en sorts skuld, när man inte ens kan hålla liv i sina barn, fast det inte är ngns fel.

Och Alexander, vår äldsta, tycker ju att det här med småsyskon är värdelöst, dom är ju bara till låns, sen ska dom lämnas tillbaka…

Det skar i hjärtat när han en natt, precis efter Alvins död, vaknade och grät och sa : Mamma, du älskar väl mig? Självklart, sa jag och försökte trösta. Sen sa han: Mamma, LOVA att du aldrig kommer lämna tillbaka mig…

Lilla vännen, trodde att vi hade lämnat tillbaka Alvin för att vi inte älskade honom

Men gud.. jag tycker du och din familj är grymt starka som har klarat er igenom detta,, själv har jag bara gått ner mig totalt efter 5 missfall på raken, de du gått igenom skulle jag aldrig klara av.. men jag förstår på mitt sätt de du säger,dock kan jag juh bara se det med mina ögon,för dig är det juh en helt annan sak.. Men stark är du !!

usch, 5 missfall på rad… Förskräckligt. Lider med dig.

Det är konstigt, fram till att det sker, första gången, så är man liksom bara helt inne på att: Man blir gravid, väntar sina 9 månader och ut kommer en frisk unge… Det är inte förrän man står där själv med sorjen, som man verkligen förstår vilken skör tråd det är och vad man kan gå miste om.

Missfall är jobbiga oavsett när dom händer.

Já jo precis jag skulle somjag säkert sagt 300 ggr redan aldrig greja de du gått igenom,, inte efter de som redan hännt,jag skulle dra ner rullgardinen =/

nej, det skulle du inte, jag kommer fortsätta peppa dig, om du peppar mig :o)

Vi verkar ju vara d enda här inne iaf

Vi är mitt i försök att bli gravid igen… Jag håller dig uppdaterad, om du håller mig uppdaterad

Det är väl det sidan är till för? Peppa varandra i svåra stunder?

ABSOLUT =) Ja vi håller igång här hemma med men utan ressultat än,kanske är lite för mycke runt omkring eller vad vet jag =/ Men klart jag vill ha uppdatering och peppa o bli peppad ;P undrar dock vart alla andra tagit vägen, vart är sajt värden ??

ja det kan man ju undra bara vi 2 som syns till, ingen annan på många dgr…

Känns som att sidan försvinner snart om ingen tr tag i det…

Hm… ingen bäbis den här månaden iaf, men vi försöker igen om 2 veckor så kanske det går, hehe…

Var med hunden till veterinären i fredags och hon blev röntgad, kom på i efterhand att man inte ska vara med påröntgen om man är gravid… Har varit orolig som 17, så det var ganska skönt att det inte blev nåt den här gången…

herregud… nu gråter jag oxå,.. :( massa kramar till dej!

nu känns min sorg ganska fånig på ett sätt… visst att alla människor har sina egna sorger, men jag känner nånstans när jag läser om sånt här så kanske jag inte borde vara så hysterisk som jag ändå blir då fort mensen kommer…o då ör vi ändå bara inne på 4:e försöket efter vårat MA i april…

jag är gärna med o peppar :)

BRA!!!! Ju fler desto bättre

Då är vi ju 3 härinne iaf, men undrar fortfarande vart alla andra tagit vägen

Klart att du ska känna sorg, ingen sorg är värre än ngn annan.

Jo, nu sitter man med dagboken igen och kryssar i när man har mens har när ägglossningen ska till…

Karln ser fram emot ägglossning oxå… Undrar varför

haha!

ja, jag blev lite dum i skallen av o fundera över ÄL o BIM faktikst, så jag gav upp.. min mens är ändå så oregelbunden efter mitt MA.. vet inte vad jag ska tro längre…bara att inte ens kunna ha koll NÄR man kan bli gravid är ju deprimerande i sej.. :(

men.. imorgon hämtar jag hem min 12v lilla anstaffvalp :D… så får jag lite annat att tänka på.. haha

Båda mina hundar får bli substitut till barn, den förra köpte jag nån månad efter mitt MA, o denna köper jag såklart för att jag vill ha hund, men även för att få annat i skallen än bara bebistillverkning.

missförstå mej inte, jag vill verkligen ha mina hundar, men hade jag fått behålla mitt barn så hade det inte blivit hund på några år..

känner igen det där med substitut… Köpte in våran andra hund 1 månad efter att vi förlorade lilla Alvin. Jag bara kände att jag MÅSTE ha ngt litet att ta hand om.

Säger samma som du, hade Alvin fått fortsätta leva, hade det INTE blivit en till vovve, men jag ångrar honom inte, han är fortfarande min bäbis :)

Man bygger upp så mkt känslor när man väntar ett barn och när barnet "försvinner" vet man inte vad man ska göra av alla överskotts-känslor, man är ju helt inställd på att ta hand om och älska, det är en mammas instinkter liksom. Så en liten valp i det läget, var ngt jag faktiskt behövde.

Tror att min sambo kände lite detsamma, han gick ofta och vankade omkring med mini-valpen på armen… Såg ganska komiskt ut faktiskt :O)

Men lägg inte ner bäbistillverkningen nu, så jag blir helt ensam… :)

nää, vi kör på o hoppas på det bästa här :)

vi vill ju båda väldigt gärna ha en liten :D

ja en hund skaffade jag mig oxå, man behöver något att ta hand om i stället. men han är bäst och ja ångrar mig inte…

vad ska man säga livet är orättvist

Jag hoppas att det snart kommer smått till er 

hm, kanske smått på G… ;) Men ropar inte hej riktigt än.

Info kommer, kanske redan imorgon…